För snart en vecka sedan kom dom äntligen till världen, våra efterlängtade valpar.
Dimma överraskade oss med hela tio stycken valpar, 6 hanar och 4 tikar. En enligt regelboken bra och effektiv förlossning. Dimma myste med alla sina valpar och allt kändes frid och fröjd.
Men som rubriken antyder så ändrades det snabbt. Dimmas mjölkproduktion kom inte igång som den skulle riktigt och hon var inte sugen alls på att få i sig vätska. Vi började med att prova alla husmorsknep vi fått från olika håll och försökte ha lite is i magen.
Men det blev inte bättre så vi fick åka in akut till djursjukhuset med hela gänget både på torsdagen och fredagen. Det visade sig att Dimma hade kalciumbrist, så hon fick dropp två dagar i rad, fick mjölkstimulerande mediciner och valparna fick värmas upp i kuvös då de blivit så svaga. Tyvärr förlorade vi tre valpar, vilket var tufft för oss alla. Vi skickades sedan hem med rådet att flaskmata valparna i kombination med att de fortsätter att tutta på Dimma och få i sig det dom får i sig från henne. Då var både valparna och Dimma rejält svaga allesammans.
I sådana här lägen är man så otroligt tacksam över sina fina vänner som bara går in i akutläge direkt för att hjälpa oss med allehanda saker så vi kunde fokusera på att boosta upp både valpar och Dimma.
Nu några dagar senare är dom 7 valparna - 3 hanar (en brun) och 4 tikar ( en brun)- runda, goa och välmående. Husse för regelbundet diagram över deras utvecklingskurva, så vi har stenkoll.
Dimma har tagit några dagar på sig och vi har fått kämpa och lura i vätska på alla sätt vi kan, men det börjar släppa och hon börjar bli sig själv igen och hennes klara blick är tillbaka.
Nu ser våra dagar ut som sådana att vi flaskmatar valparna var tredje/fjärde timme dygnet runt, Dimma är med och tvättar dem och låter dem dia mellan flaskmats tillfällena.
Hur orkar ni? Är en fråga jag har fått av många nu. Men med hjälpen av goda vänner och att man själv är van vid sömnlösa nätter och sömnbrist för att vi är småbarnsföräldrar just nu, gör att det går rätt bra ändå. Sen får man sån energi av att sitta och mata och lära känna dessa små personligheter <3
Samtidigt är det MÅNGA som ringer, mailar och hör av sig om valpförfrågningar. Vilket givetvis är fantastiskt roligt! Men de senaste dagarna har mitt fokus legat på att få Dimma och valparna att må bra igen. Jag har därför varit otroligt dålig på att svara, hemskt ledsen för det.
Jag kommer inom de närmsta veckorna sätta mig ner och läsa alla mail noggrant och börja höra av mig till folk. Förstått att trycket efter valp är stort hos många uppfödare just nu.
Efter allt som har hänt oss de senaste dagarna är jag ödmjuk och vågar inte lova bort någon valp för tidigt.
Bilder på valparna och Dimma som gillade hund-isglassen och som gärna gräver ner sig i gropar i skogen just nu (till vår sons förtjusning).
